Gudfadern

Under helgen fick vi efterlängtat besök av Gudfadern. Nej, inte han från Chicago utan Levis gudfar (från Trångsund). Han hade med sig jättekameran med jätteblixten och avfotgraferade sitt jättegulliga gudbarn.

Öppet hus och sedan Uppsala

Nu är det mycket på gång! Idag är det öppet hus på Normal förlag (Åsögatan 174 i Stockholm). Flera av oss författare läser, signerar och säljer böcker till oslagbara priser. Undertecknad berättar om senaste boken klockan 16, sedan intervjuar jag Anna Lytsy, som skrivit den helt makalösa boken Fru Freud och jag, klockan 17.

I morgon bär det så äntligen av till Uppsala pride! Klockan 16 kan den intresserade höra mig och Carin Holmberg (RFSL:s brottsofferjour) samtala om min bok och om våld i samkönade relationer och om varför det är så tyst om detta. Vi håller hus på Café Grand.

Jag hoppas på många åhörare och hugade läsare, naturligtvis. Kom förbi vettja!

Leksaker och helt andra saker

Vår prins har leksaker. Han har faktiskt ganska många leksaker. Men de är inte hälften så roliga att leka med som helt andra saker. Roligast just nu är tomma ölburkar (cider går också bra), glasögon och lampskärmar (som sitter fast på lampor). CD-spelaren är också ganska kul liksom skorna.

Helt normalt förvirrad

En Normlaförfattare med mer koll än jag (inte svårt) meddelar att den onormala dagen är mycket bättre än jag trodde. Läs själva:

Hej Hanna!
det blir mer - 15-19 - plus fest på Hornstulls strand efter det.
På förlaget kommer även Anna Lytsy, Annika Hamrud, Caroline Giertz och inte minst Anne-Charlotte Alverfors att framträda.
PÅ festen Birgitta Stenberg och Tiina Rosenberg.
Och kanske mer!

Onormal dag på Normal

På torsdag om en dryg vecka, den 28 maj, är det stor baluns på Normal förlag. Undertecknad kommer att vara där tillsammans med de flesta andra Normalförfattare. Vi pratar böcker, signerar böcker och säljer böcker mellan klockan 15 och 17. Bokfest är bara förnamnet. Titta in om ni har vägarna förbi (vilket man sällan har till Åsögatan 174, det är JÄTTELÅNGT från tunnelbanan, men buss 3 stannar nära).

Bildbevis saknas

Med ett frustande skratt tog prinsen sina första steg igår. Jippi! Hans egen lycka var nästan större en de stolta mammornas. Vid två tillfällen upprepade han bravurnumret men än så länge är vagnen tryggast att hålla i på promenaderna.

Det är spännande att uppleva klyschan "att våga släppa taget" så bokstavligt. Jag vet inte, men jag tror att jag hade svårast att göra det.

Missförstådd och älskad av alla

Europa förstår oss inte. Vi får ha Malena för oss själva. Men det stämmer inte. Malena är inte vår. Hon är hela världens. Men i ett annat fack. Igår kväll bevisades att man bör hålla sig i sitt fack, inte sticka ut, inte ge svar på tal. Och inte vara tjej över 22.

Nej, skit i Eurovision, det är ändå Melodifestivalen som är det roliga. Grattis Norge!

Det dom har, det har dom i Göteborg

Jag måste säga att jag gillar Göteborg, så urstockholmare jag är. Och det blir ju inte sämre av att göra två storstilade biblioteksbesök på två dagar. Stadsbiblioteket och sedan stadens näst största, Västra Frölunda. Där är bibliotikarierna inte bara supertrevliga utan också bloggare. Mitt besök dokumentrades ungefär som om det var kungen själv som var där!

Tittut - överalllt

Håller det på att gå över styr? Eller har alla barn en period av ständig Tittut? Hur ser deras värld ut då? Alla letar efter mig, alla ropar, alla blir glada när jag dyker upp. En underbar värld. Jag förstår honom!

Projektens väntrum

Med två stora projekt framför mig känns det lite som att jag befinner mig i ett väntrum. Jag har försökt börja på båda, men det vill sig inte. Det GÅR helt enkelt inte att arbeta och ta hand om en tio-månaderskrabat samtidigt. Jag begriper inte hur en del andra gör som uppenbarligen kan kombinera föräldraledighet med studier eller hemarbete. Eller som i staterna, där man arbetar heltid med små dibarn hemma (har jag i alla fall sett på cityakuten, varifrån jag hämtar det mesta av mina amerikakunskaper).

Nej, jag får ge mig till tåls. Snart tar Mammo över i lekparken och jag får gå in till datorn och börja skriva. Det kliar i fingrarna. Men vad är det jag har på tröjan? Välling? Eller kräk? Och är det inte dags för mellanmån nu?

Liten turné i Göteborg

Nu är biljetterna bokade. Göteborgs bibliotek kallar det HBT-vecka. Det finns säkert ett mer spännande namn på nästa vecka i lilla London. Jag ska prata min senaste bok på Stadsbiblioteket den 13:e, klockan 18, och i Frölunda kulturhus (tror jag) den 14:e, klockan 17. Kom och lyssna om ni är i krokarna!

Äntligen!!

Köp den! Läs den! Och gilla den! Helst. Jag är så glad att den äntligen är ute att jag inte ens är nervös för recensioner eller vänners omdömen. Så passa på!

Få bögar skålade för Zarah

Idag var det äntligen dags för Tiina Rosenbergs releasfest. Hennes bok Bögarnas Zarah har redan fått fina recensioner så det låg ingen speciell nervositet i luften. Bara stolthet. Tiina tycktes stolt. Förlaget var stolt. Och jag var stolt. Som lyckats få med hela familjen på ett evenemang! Det händer inte ofta, men alla var nöjda. I synnerhet prinsen som hittade inte mindre än två fyrfotingar att hojta åt.

Där fanns också ganska mycket folk för oss vuxna att mingla med. Men bara en bög så vitt jag kunde se. Och nog var väl Zarah Leander främst en bögikon? Jag tycker i och för sig att alla homosar bör hålla ihop och stötta varandra, men lite märkligt är det att i stort sett bara kvinnor dyker upp på en flatas release.

Den fåfänga jakten på den perfekta vagnen

Om jag någonsin skulle skriva en bok om mitt första år som mamma så skulle den heta som ovan; Den fåfänga jakten på den perfekta vagnen. Jag har jagat sedan, om inte dag ett så åtminstone sedan dag 21. Jakten har varit fåfäng. I dubbel bemärkelse. Första vagnen var en gåva. Ett arv. Den var jättepraktisk. Men inte speciellt snygg. Fåfängan tog överhanden och retrovagn inköptes. Retrovagnen var jättesnygg och ganska praktisk. Men den gick inte att köra ljudlöst. Gnisslet från de 30 år gamla gängorna övarröstade såväl gossens pip som ljudet i mina hörlurar. En splitters ny, rejäl och garanterat ljudlös klassiker inhandlades. Den var väldigt ful. Men praktisk. Nu hade fåfängan fått en ny betydelse. Utseendet spelar ingen roll längre. Bara den inte gnisslar! Men den nya vagnen var tung! Och vi bor flera våningar upp och har ingen hiss. Ont i ryggen alltså. Just nu är jag tillbaka på ruta ett. Ska krypa tillbaka till syrran och be att få låna den där jättepraktiska men inte speciellt snygga vagnen igen...

Samtidigt pågår ett annat vagnprojekt. Mer om detta kunde ni kanske ha läst i Den fåfänga jakten på den perfekta barnvagnen, om jag hade skrivit den. Men det har jag inte. Och kommer inte heller att göra. Jag har inte tid, jag måste fortsätta jaga. Vill ni läsa en riktig bok om det första året så rekommenderar jag Annika Lantz, 9,5 månader.