Äppelkungen

En liten trip till hustruns ursprungstrakter blev synnerligen lyckad. Inte nog med att solen sken oupphörligen och värmde upp trakten till dryga 20 grader, jag fick dessutom se det nyaste släkttillskottet, en ursöt liten Erik.

En hel dag ägnades åt räfsning. Torr mark och glad gemeskap gjorde att det gick lättare än på länge att finkamma hela den stora trädgården (kan också bero på att jag inte var gravid för första gången på två år, nej, jag var inte gravid i två år, jag fick ett missfall - ej orsakat av någon räfsning ska tilläggas).

Hemkomna är allt som förbytt. Förskylning, influensa. Och till råga på allt elände kan vi inte gå på öppna förskolan idag.

Söta ungar, tveksammare mamma

Jag är trots allt ingen teaser. Säger jag att SvD fotar Levi så visar jag artikeln sedan. Inte utan stolthet. Han och hans polare är så söta! Det är min arm (och håriga armhåla, urk) man skymtar i bakgrunden. Från och med nu blir det grov piffning inför varje öppna förskolan-träff.

Medialt högtryck

Igår var SvD på öppna förskolan för att göra reportage. Levi gillade kameran. Jag var mer tveksam. Det är tredje gången på mindre än ett år som media har varit på besök på öf. Regnbågsfamiljer röner stort intresse, åtminstone medialt.

Reportern frågade mig varför jag går till just den här öppna förskolan.

"Jag går hit för att på den vanliga öf, där vi bor, måste jag "komma ut" femton gånger per tillfälle och förklara hur, var och varför jag och min fru skaffade barn."

Reportern frågade oberörd vidare.

"Hur tänkte ni innan ni skaffade barn?"

Jag drog mig undan. Infriade myten om otrevliga flator. Men det får vara så. Ibland tar orken bara tvärslut.

Mammorna är bissi, bissi

Medan jag skriver böcker eller pratar om böcker eller säljer in böcker och Mammo döper, viger, begraver eller pratar om döden med tioåringar, är sonen pigg på att hålla ställningarna här hemma.
Han tar hand om återvinningen:

Kollar att tvätten blir ren:

Sedan tar han igen sig efter en hård dag på hemmakontoret:

Dagen efter - och om vanföreställningar

Igår gjorde jag och mina förläggare vårt framträdande i Norrköping. Peking pride visade sig vara en välbesökt tillställning och jag hoppas det blir uppföljare kommande år.

På vägen hem, medan fruarna Larsson snarkade i baksätet, tänkte jag på vanföreställningar. Jag har vanföreställningar. Men en resa kan alltid ta kol på några. Denna dag blev jag klar över följande:

1, Jag trodde att Norrköpings flator skulle vara anarkafeminister hela bunten. Det var de inte. Några lite anarka syntes till men de flesta tycktes se ut ungefär som folk gör mest.

2, Jag trodde att enkom flator intresserar sig för mina böcker. I publiken fanns män, kvinnor, homo och hetero.

3, Jag trodde inte att det skulle komma några alls och lyssna. Det var nästan fullsatt.

4, Jag trodde Norrköping låg väldigt långt bort. Det tog en timme och fyrtiofem minuter att köra.

5, Jag trodde jag skulle få nervsammanbrott av att för första gången ha lämnat sonen i någon annas vård än min eller min frus. Mormor klarade skivan galant och jag var inte ens orolig.

Varför Norrköping kallas Peking försökte de förklara för oss. Men jag blev faktiskt inte mycket klokare på den punkten. Köpmän och Kina var inblandat.

Tom i huvudet och utan kläder!

Jag tänkte att jag skulle blogga något inelligent och spirituellt. Kanske något om någon just nu het fråga, någon debatt eller upprörande nyhet. Men jag kan inte. Jag är tom i huvudet och har ingenting, ingenting att sätta på mig. Norrköpingshomosarna kommer möta en illa klädd zombie om inget görs! Vad ska jag göra för att rycka upp mig? Ta mig i kragen går ju inte eftersom jag inte har någon...

Norrköping nästa

Peking pride äger rum i Norrköping denna helg. Undertecknad medverkar i ABF-huset. Ur programbladet: Lördag 16.30-18.00 I hennes våld. Normal förlag presenterar ett samtal kring våld i samkönade relationer. Vi träffar författaren Hanna Wallsten, aktuell med romanen “I hennes våld”, och forskaren Carin Holmberg, som bl.a. står bakom rapporten “Våldsamt lika och olika.” Om våld i samkönade parrelationer.

Mer våld, på dem bara. I hela landet helst! Vi ses i Norrköping.

Äntligen ett omslag

Har precis fått det där mejlet som jag har väntat och väntat på; det nya omslagsförslaget. Och det var såååå bra! Nu är vi på banan igen. Boken kommer att komma ut. Jag tvivlade ett tag, även om det mest var sånt där tvivel som jag hade sex dagar efter beräknad förlossningsdag och Levi ännu inte hade kommit. Jag visste ju att han skulle ut. Lika bra som jag vet att det kommer att komma ut en bok. Men det där lilla obevekliga tvivlet finns ändå där, vid minsta motgång.

Uppståndelse

Kristus är uppstånden. Glad påsk!

Här har påskhelgen gått i snorets tecken. Först sonen, sedan hustrun och nu jag. Tre snoriga vrak ragglar omkring i tillvaron, obegripligt sugna på att vara ute. Det är väl vädret. Vi trotsar tappert halsont och ger oss av på små utflykter. Till gungorna, till Konsum, till blåsipporna.

Doctor's orders

Härom veckan kom vi på öppna förskolan, att tala om det här med att barn stoppar i sig en faslig massa damm, smuts och grus nu när våren kommer, inte bara in i hallen utan uppfyller hela lägenheten. Än värre är det förstås om man dristar sig ut och låter illbattingen krypa omkring i härligheten.

En kvinna som inte bara är mamma utan även distriktsläkare sa trösterikt att varje barn bör slicka i sig minst sju par skor innan han eller hon fyllt ett år, troligen i något slags härdande syfte.

Levi gör som vanligt precis som han blir rekommenderad...

Otålig och rastlös

Jag är en rastlös själ. Det är bara att erkänna faktum. Jag blir lätt otålig. I synnerhet när det är mycket på gång, eller som nu, mycket som kanske kommer att bli på gång. Mycket i luften, liksom. Då blir jag rastlös. Får huvudvärk. Minuterna släpar sig fram. Gossen leker i gruset för första gången i livet och jag är inte riktigt med. Jag är för långt framme. Måste backa och invänta framtiden.

Killar med känsla för stil

Mats Strandbergs krönikesamling har äntligen släppts. Cool framsida (Madonna är en levande legend) och cool insida.

Här hemma är det inte så cool. Vårvärmen kilar in i minsta lilla vrå. På förmiddagen testade sonen ett nytt färdmedel. Mycket nöjd!