4 månader

kvar. Det är bara fyra månader kvar av min föräldraledighet. En del skulle anse att fyra månader är en lång tid. Jag anser inte det. Om fyra månader ska jag tillbaka till en verklighet som jag nästan inte minns. Allt är så annorlunda nu. Kommer jobbet att vara detsamma? Kommer jag att vara densamma på jobbet? Vill jag det? Ibland tänker jag att allt ska vara förändrat, inklusive jag själv. Det är en skrämmande tanke. Ibland tänker jag att jag ska kliva in på redaktionen och framåt nio-mötet ha glömt att jag någonsin varit borta. Det är om möjligt en ännu mer skrämmande tanke.

Jippi mat ll

Idag träffade vi en kompis och hennes tvillingar. Samtalet gled osökt in på kladd. När vi kom hem var det dags för middag: potatismos och kalkon. Den här bilden är till dig, Linda.

Lesbisk premiärminister

Islands nya premiärminister har ingen lätt uppgift. Men flata är hon. Heja! Pink news rapporterar.

Själv ska jag börja ha skrivlektioner. Sonen sover 40 minuter i taget. Tillbaka till mellanstadiet om det ska bli något skrivet.

Hos fotografen

Välartad gosse, kallade fotografen denna bild. Hon har helt rätt! Fotografen själv, Charlotta Johansson, var fenomenal på att få prinsen att smajla.

Jippi, mat!

Äntligen är matlusten tillbaka. Plutten känns igen, igen. Allt är som vanligt. Tallriken upp och ner, skeden greppad och siktet är inställt på vad vi må hända serverar härnäst.

Är världen inte redo för otrevliga flator?

Min tredje bok, I hennes våld, skulle ju ha kommit ut den 6 februari. Nu blir det inte så. Den släpps först i mars. Förlaget behöver mer tid att sälja in den till bokhandlarna. Jag blir naturligtvis orolig. Har jag tagit mig vatten över huvudet? Är läsarna inte redo för en bok där de lesbiska relationerna inte är uteslutande gulliga eller svensson-vanliga? Klarar inte världen av att läsa att lesbiska relationer, precis som hetero- och bögrelationer, kan präglas av förtryck och våld? Måste flator vara ofarliga och trevliga för att få finnas i litteraturen?

En tröst (?) är att jag idag ska skriva kontrakt på en fjärde bok. Det är supernervöst eftersom det är första gången jag skriver kontrakt på en bok som jag inte skrivit färdigt...

Istället för den farliga tv:n

Tv är skadligt för små barn. Det konstaterades för femtielfte gången i media (pappersvariant, inte tv). Men vad ska man göra med en liten konvalecent som inte orkar leka hela tiden men är för pigg för att sova. Nöden är uppfinningarnas moder...

...och rent och fint blir det!

Regnbågsbloggar

Det finns fler färgglada bloggare där ute. Här de som jag vet om:
http://regnbagsfamiljen.blogspot.com/
http://fru-l.blogspot.com/
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.3029235

Mycket nöje!

Golvad av förstoppning

Alltid på en söndag. Nu har vi varit på akuten med gossen två gånger. Dan före nyårsafton (då var han inte så sjuk visade det sig och vi åkte hem utan behandling efter en dryg timme) och så igår. 10.30 stämplade vi in och 20.30 kom vi hem. En dryg arbetsdag fylld av oro och ilska. Man måste armbåga sig fram i vården. Det är en otäck känsla att erfara att det inte rör mig i ryggen om andra barn har mycket mer ont, min son ska ha vård. Nu!

Tillslut kunde konstateras att han inte led av en rad sjukdomar. Vad han faktiskt led av var troligen ett virus eller bara förstoppning som påverkade resten av kroppen.

Nu är det hur som helst mycket bättre. Lättnad. Sällan känns ett tack till vår Herre så rätt som nu.

Är kaos granne med Gud?

I så fall bor Gud rakt över farstun. Här råder totalt kaos. Prinsen ska få eget rum och naturligtvis kan han inte ta rummet utan att en flådig heltäckningsmatta läggs in (inläggning pågår).

För mycket svärta i Journalisten

Igår på öppna förskolan dryftades frågan om, och i så fall vilken, skillnad det är mellan en journalist och en skribent. Idag kom årets första nummer av tidningen Journalisten i brevlådan. Massor av lättsam läsning i form av enkäter och intervjuer för oss med allvarliga störningsmoment i samband med läsningen (exempelvis en son som försöker äta tidningen snabbare än man själv hinner läsa densamma). Men ingen ledning när det gäller skribent-journalistdifferensen. Däremot alldeles för mycket trycksvärta, ansåg såväl mor som gosse.

Lite smörj blev en bra affär

Jaha, nu är det slut med glassiga promenader med vrålåket från 1974. Jag smörjde upp kärran så att den inte gnisslade men beslöt ändå att göra mig av med den gamla Emmaljungan. Det tog ett par timmar på Blocket. Det känns lite vemodigt nu. Det var en väldigt bra vagn...

Gnisselpanik

Om ni är ute och promenerar i de södra Stockholmsförorterna och hör en mycket gäll fågel skrika, kan det vara jag och gossen som kommer kämpande. På flera hundra meters håll kunde man idag höra vagnens gnissel. Panik!

Svettig och arg gick jag in och lät storsovaren stå på balkongen. Där står han än, i en helt tyst vagn.

Vi har varit på tv!

Nu är vi kända! Redan i förrgår sände tv4 inslaget från öppna förskolan. Jag märkte ingen direkt kändishysteri idag på barnvagnspromenaden men det kan bero på att prinsen, som var i närbild i inslaget, inte syns så väl i sin åkpåse...

Jag har försökt lägga upp inslaget här utan att lyckas. Den som vill se mig sjunga "Jag är ett ihåligt träd" måste själv gå in på tv4.se och sedan klicka på tv4 anytime och sedan på nyheter. Inslaget sändes 8 jan 19.00.

Hallo kusin Kitty

Uppe före solen, som vanligt. Men idag fann vi emellertid intressant läsning i svd. Sonen kastade sig över reportaget om Kittyhysterin i Japan. Han trodde nog att reportern varit i sydvästra Stockholm och gjort reportage om kusinskaran som bor där. I synnerhet yngsta kusinen är en veritabel Kittykopia. Kanske väntar en skådespelarkarriär i österland?

ps. Jo, gossen sov hela natten. Allt går framåt.

Fjärde nattens fasor och andra vedermödor och lyckorus

Jaha. I natt, klockan 04.00, bestämde sonen sig för att ta ett kliv tillbaka. Efter två deciliter välling somnade han om. Mätt och nöjd med sig själv. Vi vuxna var mindre nöjda men biter ihop och tänker på att all utveckling, utom möjligen Darwins, går i tre steg fram och minst ett tillbaka...

Angående mitt författarskap gick det igår ännu värre. Ett steg fram och ett tillbaka. Första journalisten ringde och bokade intervju inför släppet av I hennes våld. Bara för att timmen senare avboka. Deppigt. Men jag kan inte låta det hindra mig från att tänka på att jag blev väldigt glad, och faktiskt lite överrumplad, när en vilt främmande människa ringer och säger att hon läst boken. Och gillade den!!

Seger!

För andra natten i rad har plutten visat hur stor och begåvad han är. Eller vad sägs om 19.30-05.45 och 19.40-05.50? Snart är vi vanliga människor igen. Vad fort det gått! (Nåja, det är lätt att säga efteråt. Jag har hittills bara träffat en förälder som sagt att spädbarnstiden går för fort medan barnet fortfarande var ett spädbarn, det vanliga är ju att självgoda päron, som jag själv, i efterhand brer ut texten om att de tyckte att tiden flög förbi.)

Vagnandets ädla konst

Inatt gjordes nya försök att få sonen att förstå att mn äter på dagen och sover, endast sover, på natten. Det gick lysande till klockan 04.45. Sedan vidtog vagnande, vyssjande och lirkande. 05.45 gav vi upp och gjorde morgon. Jag var trött och ilsk tills sonen kom kravlande och gav mig en av sina blötaste och piggaste pussar.

Att vagna är en konstform som sällan recenseras på kultursidorna. Men det borde göras. En perfekt vagning är inte för mjuk, inte för hård. Precis rätt rytm och med en anda av lugn säkerhet. I natt visade framför allt frun stor skicklighet!

Så här ser mor och son ut i gryningen, efter en natt i vagnandets tecken:

Levi har två mammor!!!

Året kunde inte ha börjat bättre. Idag fick vi beslutet från tingsrätten; Levi har två mammor. M har godkänts som adoptivmamma eftersom "hon står Levis mamma, som är ensamstående, nära" och för att "det är Levis bästa". Det sistnämnda stämmer ju i alla fall...(jo, vi står varandra nära också, men jag skulle ändå inte använda det uttrycket för en relation som snart har tolv år på nacken).

Detta ska firas. Hur vet vi inte riktigt. Just nu är det bara glädjetårar. Även jag känner en lättnad som förvånade mig själv. Adoptionen har legat som en liten gråsten och skavt nånstans därinne. Nu är det klart!

Gott nytt år!

Med äkta champange och trerätters middag firade vi in det nya året. Sedan slokade vi i följande turordning: prinsen 19.15, jag 21.21 och frugan 22.00. Inte ens de veritabla bomber som briserade utanför fönstret kunde väcka oss. Enda störningsmomentet var sonens snoriga snarkningar men nu på morgonkulan är han piggelin igen. En av få denna första dag 2009.