Målarfärg och andra pinsamheter

Mats Strandberg har utmanat mig att lägga ut tonårspinsamheter på bloggen. Skämsterapi. Jag vet inte om det funkar men jag kan aldrig gå förbi en utmaning. Men jag var nog bara tolv när detta fruktansvärt skamliga inträffade:

Vi hade målat med vattenfärger i klassen. På toaletten såg det ut som en svinstia, sa magistern efter att vi alla tvättat våra penslar och färger. "Den som inte har gjort rent efter sig går genast och gör det", gormade han.

Ingen rörde sig. Jag rörde mig definitivt inte.

"Ni får inte gå ut på rast förrän den som grisat ner erkänner och går ut och gör rent", framhärdade magistern.

Klassen var helt tyst. Några vred på sig för att upptäcka ett generat ansikte någonstans. Jag tror inte att de la märke till något.

Efter tio minuters ställningskrig mellan magistern och syndabocken reste jag mig med en lång uttdragen suck: "Jag städar, annars får vi aldrig gå ut."

"Det ska du inte behöva göra", sa magistern.

Men det behövde jag visst.

Om han läser detta, ja, jag erkänner. Det var jag. Och jag tog på mig hjältemanteln och städade efter syndabocken. Ursh, jag skäms.