Back in Bagarmossen

Resan gick bra! Högmodiga började vi tala om vidlyftigare turer. Skåne kanske? Avslutningen, eller kanske starten på hemmavaron, blev dock dramatisk. Prinsens tämligen oskyldiga förkylning eskalerade och utan att vi riktigt kan svara för hur det gick till befann vi oss på Södersjukhusets barnakut.

En intressant upplevelse. Det vimlade av barn med högst varierande symptom. En knatte sprang runt så mycket att hans trötta mor tillslut utbrast: sitt still annars får vi vänta till sist!

Vår son uppvisade också alla tecken på ett snart tillfrisknande så efter en timme började jag oroa mig mer för vad han och vi kunde smittas av på denna plats. Vi åkte hem. Mumlade ett tack till han där uppe att vi har det så bra, och föll i djup sömn.

Resfeber

I senaste numret av Vi föräldrar finns en artikel om att resa med barn. Jag bläddrade ivrigt upp sidan för att få tips och råd inför julens bilturer. Besviket kunde jag konstatera att resande, enligt artikelförfattaren, betyder flyg i flera timmar, helst dagar. Asien var det givna resmålet för spädbarnsfamiljen, inte södra Sverige. Är jag konstig som tycker att fyra timmars bilresa är nog så stort projekt för vår lilla familj? Måste en liten människa av i dag ha fjorton stämplar i passet och frequent flyer-rabatt innan han hunnit bli halvåret gammal?

God jul!

Från oss alla till er alla!

Julförberedelser ll

Mer glitter mamma!

Okej, då äter jag upp resten...

Julförberedelser

Jag: Säg till när termometern visar 70 grader.
Sonen: Visst mamma!

Ers majestäts olycklige Kurt

Det var en tyst vagnpromenad idag. I två veckor har Helge Skoog underhållit mig med boken Ers majestäts olycklige Kurt. En sann berättelse om Gustav den femtes älskare. En bok som lyckas förena torr dokumentär med stor dramatik. Enda nackdelen jag kan komma på att notera är de lite trista "undervisningspartierna" men det är onekligen nyttigt med lite nutidshistoria.

I morgon pluggar jag in En blomma i Afrikas öken i öronen. Också det en sann berättelse, men där stannar nog likheterna.

Jämförande studie

För att inte verka inskränkta gick jag och prinsen idag till den kommunala öppna förskolan här i kvarteret. Det var annorlunda. Större, fler folk och en fröken som bakade lussekatter. Helt klart större resurser satsade på småttingarna i Bagis än de i Hammarby Sjöstad, där regnbågsvarianten är inhyst. Men det kommer inte att vara fick vi höra. I vår kommer Skarpnäcks, Bagis och Kärrtorps ungar att få tränga ihop sig i de sistnämndas lokaler.

Angående klientelet har jag ju inte någon vetskap om vi var de enda regnbågsfärgade där. Men där fanns i alla fall några förortsorginal. Jag har i alla fall inte stött på "Jag-är-arg-och-felbehandlad-överallt-av-alla" nån annanstans.

Öppna förskolan-freaks

Vi var där innan de öppnade och gick inte förrän fröken stod med sin egen väska packad och fingret på lysknappen. Vi diggar öppna förskolan för regnbågsfamiljer! Det gör tydligen också tv4 som var där och gjorde ett inslag till ett program om regnbågsfamiljer som visas i mellandagarna. Så håll utkik ifall ni vill se undertecknad sjunga "jag är ett ihåligt träd" med tillhörande rörelser!

Att det finns en särskild öf för regnbågsfamiljer är jättebra. Inte främst för barnen, de är för små för att bry sig om vilken eller vilka färger de har, men för oss vuxna. Det är skönt att veta att alla för en gångs skull gör tämligen korrekta antaganden om min och Levis familj.

Äntligen vardag

Efter en hektisk helg i tomtedräkt (sonen) och välstrukna kläder (mamman) är det äntligen vardag igen. Plats i soffan för nu börjar American Top Model...

Mamma går på viktigt möte

Idag har jag varit på pr-möte med förlaget. Det föranledde mig att gå igenom tidigare recensioner (för att se vilka tidningar etc som kan tänkas vilja veta av mina böcker igen). Så här med ett par års distans inser jag till min ohöljda glädje att de flesta recensenter var riktigt positiva.

Mina förläggare är pinsamt lyriska över denna min tredje roman. Vi får se, säger jag lakoniskt. Men inom mig hoppas jag såklart att alla ska älska I hennes våld lika mycket som jag själv gör.

Sonen fick stanna hemma. När jag kom hem försökte han äta upp min slips. Vad kan det betyda?...

6 februari ett historiskt datum

Nu är det bestämt. Den 6 februari släpps min tredje roman!! Det är så långt dit att jag inte är ett dugg nervös. Än så länge...

Det som dock bekymrar en aning nu är att jag fått i uppgift att skumma korrekturet (för vilken gång i ordningen?) och inte känner igen många rader. Läsningen blir en aha-upplevelse: jasså var det detta jag skrev! I nuläget kretsar all fantasi kring det nya projektet och "Wallsten.3", som den 6 februari kommer att bli känd som I hennes våld, känns som så länge sedan. Historiskt. Nu är det Wallsten.4 som gäller.

Mer bildbevis eller den obefläckade avelsen

Vi var Maria och Jesus. Med bravur måste vi tillstå. Aldrig tidigare i Markuskyrkans historia har väl en så obefläckad avelse legat bakom huvudrollsinnehavarens tillkomst!

Nytt läge ll

Jippi! Det var ett tag sedan gossen för första gången såg världen från magläge. Idag var det dags för omväxling igen.

Mamma håller sig nära. Gudsyster Julia tar bilden.


Mamma har stolt bytt till rena byxor på sin duktige telning. Helt bekymmerslös tar hon själv denna bild, strax innan sonen tippar...

Gästspel

Idag bloggar jag. Mamma har varit lite kinkig på förmiddagen, det var säkert för att hon var nervös. Vi har nämligen haft stora roller i julspelet idag. Det gick bra, måste jag säga. Skolbarnen som var publik skötte sig.

Fattigdom - eller Att nedlägga ett babygym ll

Vi har hälsat på mitt förlag gossen och jag. Vi fick god lunch (koreanskt smaskens respektive palsternacks- och potatispuré) och glada tillrop. Men det blir inga pengar för några pocketböcker i år. Deppigt, men som väl var gick debit och kredit jämt upp så jag åsamkar i alla fall inte detta vänliga förlag några förluster.

Innan vi drog iväg på detta äventyr passade den starke prinsen på att nedlägga babygymet igen. Vi måste helt klart införskaffa någon tuffare utmaning för en femånaders muskelbyggande...