Kille i klänning

Allt gick bra. Maten räckte till de 70 gästerna och prinsen skrek bara under psalmsången. Detta kunde tolkas på olika sätt:
1 - han är så musikalisk att han inte klarade disonansen mellan mammas och gudmors sånginsats.
2 - när alla skriker skriker han också.
3 - under psalmerna fanns risk att de församlade inte uppmärksammade honom, något vår prins inte kunde acceptera på sin stora dag.

Oavsett tolkning är han underbar, nu också som döpt och överöst med fina gåvor.

Det drar ihop sig till dop

På lördag ska Levi döpas. Vi har massor kvar att göra: laga lunch till 65 personer, fixa kläder som plutten kan ha under dopklänningen, forsla alla matgrejer till kyrkan, ladda kamerabatterierna och lägga upp mina finbyxor (varför görs alltid storlek 40 för giraffer?). Men allt ska nog vara klart till dagen D.

Den som påstår att kyrkan är homofob och inte välkomnar sina homomedlemmar och deras barn, den har uppenbarligen inte besökt Markuskyrkan i Björkhagen, Stockholm.

Tiggarbrevet och den onda cirkeln

Så är det den 22 september och årets tiggarbrev går iväg till Sveriges författarfond. Det är det ettåriga arbetsstipendiet jag är ute efter och detta är minst fjärde gången jag söker. Fonden delar ut stipendierna efter kvalitet och kvantitet. Kvaliteten är det ju inte så mycket att göra nått åt, förhoppningsvis blir jag aningen bättre för varje bok. Men kvantiteten är lätt fixad. Om man bara fick tid att skriva. Och då behöver man ett stipendium för att kunna vara ledig. Så för att kunna uppvisa kvalitet och kvantitet behövs just det som jag försöker få...

I maj kommer beskedet. Håll tummarna!

Bloggtips för spanienfrälsta och lite homopolitik

Mitt bonusgudbarn har rest till Spanien för att plugga ett år. Man kan följa 17-åringens äventyr på hennes blogg.

Annars kan jag meddela att föräldragruppen som anordnas av BCV är helt ok även för flatmammor. Jag och fyra andra mammor dök upp på första träffen (och en pappa!). Det blev ganska mycket snack om hur mycket de stackars mammornas män arbetar. Hon som hade sin man med sig var inte delaktig i den här diskussionen av uppenbara orsaker. Men att jag också satt tyst gillades inte av samtalsledaren, så när jag skulle berätta hur vi har det blev jag tvungen att "komma ut". Jag tycker att vi homosar på sätt och vis har en plikt att komma ut eftersom det är enda sättet att vinna heterovärldens respekt, men det är inte därför jag skriver att jag var tvungen. Nej, det är bara det att jag är lite ovan. Det är alltid en liten inre kamp innan jag kommer ut. Jag vet att de flesta reagerar positivt eller med endast ett höjt ögonbryn, men jag har ändå ett visst motstånd. Alla reagerar ju. Det blir liksom fokus på en annan sak än den jag var på väg att berätta. Jag har upptäckt att med barn så måste man komma ut betydligt oftare, och i betydligt mer hetero-stinna sammanhang. Men mammorna reagerade fint. Fem sekunders pinsam tystnad (med höjda ögonbryn) och sedan inget mer.

Tiger får upprättelse

Härmed delges Tigers nya namn: Leo

Tiger tar revansch

Tiger vill bara säga, med anledning av hans frånvaro från körbilden, att han egentligen är körens största stjärna. Det är han som får de flesta av åhörarens pussar. Han vill också påpeka att han ogillar sitt namn ehuru han är en leopard.

Tummen leder nallarnas kör

Här är kören: Dirigent: Tummen, sopraner: Dockan och Bart, altar: Kaj, Margot och Castro (lillens regnbågssyskon från San Francisco), tenorer: Anki och Laban. Basstämman tar Tiger alldeles själv men eftersom han är ett mycket hoppigt och skuttigt djur så kom han inte med på bilden.

Anna Wahlgren - för och emot

Som nybliven förälder går det inte att undgå Anna Wahlgren. Jag har heller inte försökt. Tvärtom. Före Levis ankomst läste jag Barnaboken (upplaga från 1983) med stort intresse. Sedan kom Levi, mjölkstockning, såriga bröstvårtor, kolikskrik och minimalt med sömn. Då låg den klämkäcka Barnaboken länge oöppnad...

Nu har den åter kommit till heders. Fast i den absolut senaste versionen, som naturligtvis finns på nätet i form av ett forum. Dit vände jag mig när jag åter började förtvivla över gossens undermåliga sovvanor. En Anna-Wahlgren-assistent hörde mina rop på hjälp och satte mig och prinsen på en kur (som har den för mig obegripliga förklortningen SM, det för tankarna till något betydligt otrevligare än sömn). Vi är inne på dag två och jag funderar på att köpa en inomhusvagn. Det har nämligen visat sig att "vagning" är lille pluttens melodi. Jag drar honom fram och tillbaka över sovrumströskeln och han sover som en, ja just det, prins. Och golvet här hemma ser ut som, ja just det, en grusväg.

Halleluja!

Det ser ut som om akupukturen fungerade! Jag har länge anset att en behandling med så många u i sig inte kan vara pålitlig, men så fel jag hade. Prinsen är som ny. Han sover visserligen inte särskilt mycket men han är glad och vaken istället för en personifiering av indianhövdingen Knarrande dörren.

Igår tog jag emot Wendelapriset, eller i alla fall "andrapriset", tillsammans med ett gäng andra glada vinnare. Wendeladagen på Aftonbladet bjöd på teater, föredrag och middag. Jag, Levi och mormor stannade dock bara på själva prisutdelningen. Jag var stolt! Ännu stoltare var förmodligen de lyckliga förstaprisvinnarna. Aftonbladet hårdlanserar sin första kvinnliga journalist genom en ny tidning; Wendela, of course. Jag vet inte vad Wendela Hebbe skulle tyckt om tidningen. Bra antagligen.

Tusen nålar och säljande texter

Nålarna gav ingen effekt. Men man måste tydligen behandla minst tre gånger. Igår sov prinsen genom hela behandlingen (typiskt när jag vidtagit denna drastiska åtgärd för att han inte sover ordentligt). Idag var vi där igen. Då var sonen mer som vanligt, det vill säga vaken och ganska besvärad av gaser. Han genomled nålsticken under ganska återhållet gastande. När allt var över var jag svettig och han mätt (bästa trösten är alltid mat!).

Nu händer det saker med boken. Jag har läst förlagets förslag på så kallad säljtext. Det är en underlig upplevelse att läsa en säljande text som ska beskriva min egen bok. Jag läser och tänker, å, det verkar vara en bra bok, men är det verkligen min?

En tredje akupunkturbehandling väntar stackars knodden i morgon. Håll tummarna för att han sover då.

Nålar väntar prinsen

Jag har fallit till föga. Nöden har ingen lag. Högmod går före fall. Sätten att säga det på är många. Men bara ett talar om vad som verkligen är i görningen: Idag klockan 15.00 ska jag utsätta sonen för akupunktur. Ska enligt vittnen hjälpa mot både magknip och sömnbrist, vilket, enligt samma vittnen, hör ihop. Fortsättning följer...