Back in affärer (jag kan inte stava till det där b-ordet)

Långt uppehåll men det beror bara på roliga saker. Gästbloggandet på Stadsbibliotekets hemsida tog ut sin rätt. Det var roligt att lägga ut texten om ett ämne som jag inte behärskade! 1930-talet. Men nu vet jag lite mer.

I övrigt kommer jag inte åt datorn hemma längre. Den är nämligen stängd. Vi kan ju vara fashionabla och kalla det datorfasta men egentligen är det bara lille prinsen som inte är kompatibel med någon form av it-teknik just nu.

Han och jag är inte heller kompatibla, åtminstone inte vid frukostbordet. Han har nämligen fått för sig att det är han som ska mata mig.

Igår vid middagen tog han steget vidare till att försöka mata mig med spagetti och köttfärssås. Det hade kanske gått an om jag inte hade varit så hungrig. Och han så långsam. Men han övar säkert upp sig. han är nämligen omöjlig att hindra. Lära, lära, lära. Det är prinsars paroll.

Jag gästbloggar på Stadsbiblioteket

Kolla här, jag har kommit mig upp i smöret och får gästblogga på Stadsbibliotekets hemsida, bland belästa bibliotekarier. Förutom detta premiärinlägg är det tänkt att jag ska göra två till innan den andra december då jag kommer framträda irl på bibliotekets 1930-talshappening.

Nya krafter på ny plats - inom kort

Stadsbibblan ordnar nån slags trettiotalshappening den andra december. Undertecknad är inbjuden som dagsaktuell gäst...ja, det var i alla fall inte på trettiotalet min senaste bok kom ut. Tema: homo.

Inför det stora eventet ska jag blogga på Stadsbibliotekets hemsida. Nu gäller det bara att hitta på något intelligent och slagkraftigt att säga. Nåt om hur tidiga trettiotalets framtidshopp och frihet ledde över i sena trettiotalets svarta hål av förtryck och lidande. Hm. Idéer?

Fetischism

Jaha, killen gillar skor. Små eller stora spelar ingen roll. Och korset hänger säkert om halsen. Ska prinsen månne bli hippie eller biskop?

Målarfärg och andra pinsamheter

Mats Strandberg har utmanat mig att lägga ut tonårspinsamheter på bloggen. Skämsterapi. Jag vet inte om det funkar men jag kan aldrig gå förbi en utmaning. Men jag var nog bara tolv när detta fruktansvärt skamliga inträffade:

Vi hade målat med vattenfärger i klassen. På toaletten såg det ut som en svinstia, sa magistern efter att vi alla tvättat våra penslar och färger. "Den som inte har gjort rent efter sig går genast och gör det", gormade han.

Ingen rörde sig. Jag rörde mig definitivt inte.

"Ni får inte gå ut på rast förrän den som grisat ner erkänner och går ut och gör rent", framhärdade magistern.

Klassen var helt tyst. Några vred på sig för att upptäcka ett generat ansikte någonstans. Jag tror inte att de la märke till något.

Efter tio minuters ställningskrig mellan magistern och syndabocken reste jag mig med en lång uttdragen suck: "Jag städar, annars får vi aldrig gå ut."

"Det ska du inte behöva göra", sa magistern.

Men det behövde jag visst.

Om han läser detta, ja, jag erkänner. Det var jag. Och jag tog på mig hjältemanteln och städade efter syndabocken. Ursh, jag skäms.

Stiltje

Majoriteten av alla bloggare i Sverige är tjejer mellan 15 och 25 år. Jag är 36. Gammal i sammanhanget. Och det känns. Det är inte lika lätt som det var förut. Trögt, rent ut sagt. Händer det för lite i mitt liv? Eller för mycket?

Både och är väl som vanligt det medelålders svaret.

Okej, uppryckning alltså.

Här en lista på vad som händer i mitt liv just nu:

1. Jag jobbar. Löneknegar. Åker tunnelbana dit och hem och promenerar cirka femton minuter till och från tunnelbanan. På den promenaden har jag mött Gösta Ekman en gång. Nu kikar jag alltid efter honom på det stället.

2. Jag tänker ut mat som prinsen kan tänkas gilla. Och må bra av. Det tar faktiskt ganska mycket av den energi som blir över när jag har jobbat, åkt tunnelbana och spejat efter Gösta Ekman.

3. Jag läser om storheter som gjort de stordåd jag drömmer om att göra: Jan Guillou, Barbro Alving.

4. Jag tänker ut vad jag ska skriva i den bestseller som jag håller på att skriva. Tänker. Jag hinner aldrig skriva. Eftersom jag måste jobba, åka tunnelbana, speja efter Gösta Ekman, tänka på prinsens mat, läsa om storheter och tänka på vad jag ska skriva.

Fredagsmys

Reklamen styr våra liv. I synnerhet på fredagar. Först skulle vi äta kyckling. Och vi gnagde kyckling. Nu är det chips som gäller. Men framför allt sången. Jag började nynna redan på fikarasten. Hela vägen hem. I trappan. I hallen. Nu blir det fredagsmys. Hos oss blev det potatismos och sylta (för lilleman), entrecot och sallad (för damerna), ballerinakex (för mig). Dryck: champange (damerna) och öl (lilleman - ja, den är alkoholfri). Film för damerna blev passande nog Damernas detektivbyrå. Kan rekommenderas! Hur myste, eller mös, ni?